Jag åkte till skåne av en anledning inte för att träffa folk , anledningen var att min farmor är ganska sjukt. Eller ganska hon är väldigt sjuk och när jag kom in till henne idag så fick jag så jävla ont i mitt hjärta. Asså att ser en människor så sjuk och inte kan göra ett jävla piss hon försökte verkligen prata men det gick inte, det hon fick fram var inte ens ord det var konstig ljud mest. Sen så hade hon ryckningar i benet och så och skakade som fan. för ungefär 1 år sen så var hon helt frisk verkligen helt frisk och hon kommer ihåg allt och allting, Men nu är hon som en helt annan person och jag var livrädd för att gå in till henne idag. Jag klarade knappt av att vara där inne. Jag vill helt seriöst börja gråta men jag kunde inte. Det jobbiga är också att hon hör precis allt vi säger men hon kan inte prata. Hon försöker säga att hon vill ha hjälp men vi förstår inte vad hon säger. Fast vi fatta ju att hon vill ha hjälp. Det jobbiga är att hon har alltid varit så snäll mot mig och när hon har varit hemma hos mig så har hon alltid frågat om skolan och vilka jag umgås och massa sånt. Hon har alltid skicka pengar till mig när jag har flytt år eller när det har varit jul eller något annat. Men det är ju inte viktigt nu. Men jag får så mycket skuldkänslor för jag har inte vågat hälsa på henne på 1 år. Bara för att hon har varit sjuk och det värsta jag vet är att åka till ställen där människor är sjuka för jag hata att ser när någon ligger och plågas. För det är ju det hon gör hon ligger och plågas hon kan inte göra något åt saken det är inget som hjälper känns det som. Jag är bara rädd för att det var sista gång jag såg henne. :(

Jag tänker på dig farmor och jag vill verkligen att du ska blir frisk jag ber till gud att han hjälper dig <3